Jag har mött Gud, i alla fall min Gud. Som rysk hockeytränare i Sverige vill jag berätta om mitt möte med en av mitt hemlands absolut största sportprofiler. Av de tre riktigt stora tränarna, Tarasov, Tichonov och Jurzinov håller jag Jurzinov som den störste.

Anledningen är att han inte bara lyckades i Ryssland utan tog sina idéer och lyckades vart han än kom. Han anpassade sina strategier och teorier till den nya kulturen och de lokala förutsättningarna som han hade. Men det som är synonymt för allt han har gjort är det att han alltid har lyckats.

När jag träffade honom så blev jag som en liten pojke, jag svettades om händerna och jag pratade nästan i falsett. Det är sällan – om någonsin - som jag har mött en person med den karisma och aura som Vladimir Jurzinov besitter. Det är något religiöst över hela honom och hans sätt att vara. Jag skall nedan berätta om mitt samtal med en av "hockeyns stora" samt hans tankar om AIK och hans kärlek till föreningen. Tack AIK för att ni fick mig att få möta min Gud.

Du har nu varit med AIK i två säsonger, hur började egentligen samarbetet?
- Detta är inte 100 procent riktigt. Mitt samarbete med AIK sträcker sig mycket längre än två år. Redan när jag var headcoach för TPS Turku hade vi väldigt bra kontakt. Det var under Verner Perssons, Bobo Simensens och Torgny Bendelins tid i AIK. Det handlar alltså om 1992-98 och vi hade redan då ett väldigt bra samarbete med tränarutbildningar där vi utväxlade information och tankar med varandra. Vi hade även träningsläger för lagen tillsammans och träningsmatcher både här i Stockholm och i Åbo. Även när jag jobbade i Schweiz hade jag fortfarande kontakt med AIK.
- Som du ser är det inte korrekt att uttrycka sig som om jag endast har varit med AIK i två år. I stort kan jag säga att mina kontakter med svenska hockeytränare och spelare har en lång historia bakom sig. Jag känner många svenska tränare både från det gamla gardet och det nya och jag har jobbat med många spelare under alla dessa år. Som exempel kan jag berätta att när jag var headcoach för Dynamo Moskva brukade Niklas Lidström komma på våra sommar camper.

"Min upplevelse är att AIK:s spelarutbildningsprogram är en av mest moderna i världen. Kanske förstår du nu varför jag brinner för AIK. Jag tror att, av många olika sätt att ta sitt A-lag till Elitserien, är detta det mest sunda och långsiktiga.

Kan du ge mig din bedömning av AIK:s ungdomsverksamhet?
- Det första jag ser är att AIK har ett tydligt och intressant program för sitt arbete med äldre ungdomar och juniorer. Första synliga tecknet är att klubben vill komma tillbaka till Elitserien med så många egna spelare som möjligt. Detta utförs med fin blandning mellan egna klubbtraditioner och ett bra, modernt arbete med unga spelare. Resultat av detta program är uppenbart – redan nu spelar ett antal spelare i A-laget som utbildats inom AIK:s egna led. Min upplevelse är att AIK:s spelarutbildningsprogram är en av mest moderna i världen. Kanske förstår du nu varför jag brinner för AIK. Jag tror att, av många olika sätt att ta sitt A-lag till Elitserien, är detta det mest sunda och långsiktiga.

- Det andra – dock inte mindre viktigt – är att hela arbetet som görs i AIK redan ger resultat. Förra årets SM-guld för B-juniorerna, spelare i olika landslag och en lång lista av spelare som redan nu kommer in i AIK:s A-lag. Jag har själv arbetat på exakt samma sätt såväl under min tid i Ryssland som i Finland och Schweiz. Jag tycker att AIK har byggt upp ett bra och stabilt fundament. Jag är med klubben fem dagar åt gången en gång i månaden. Det är intressant och spännande att vara med och kunna bidra och jag ser stor utveckling i klubben. Speciellt som jag tidigare nämnde; AIK:s tradition plus ett modernt sätt att utveckla spelare, detta ger en "egen väg" som AIK har utvecklat och som verkligen fungerar. Det är väldigt stora steg framåt.

"Vägen och strukturen som AIK har valt är unik. Det är inget som har kopierats. Sättet som detta har kommit till är skapat av ett arv och traditioner som gör att jag har fått väldigt starka känslor för den här klubben. Stolthet, kärlek och heder är ledord som gör att små pojkar växer till Arnold Schwarzeneggers när de har AIK-märket på bröstet."

Berätta om dina känslor för AIK?
- Först så blev jag överraskad och nyfiken, sedan kom intresse för hur arbetet var upplagt, därefter gick det över till fascination för klubben och dess arbete och med tiden skapades en känsla för klubben, dess varumärke och tradition. När jag fick känsla för klubben gick jag tillbaka i historien och tittade på klubbens traditioner, sökte upp gamla tränare och pratade mycket med människor som har varit i klubben länge, allt för att förstå varför klubben har valt den här vägen som man har gjort. Vägen och strukturen som AIK har valt är unik. Det är inget som har kopierats. Sättet som detta har kommit till är skapat av ett arv och traditioner som gör att jag har fått väldigt starka känslor för den här klubben. Stolthet, kärlek och heder är ledord som gör att små pojkar växer till Arnold Schwarzeneggers när de har AIK-märket på bröstet.
- Tidigt i min tid i Stockholm var jag ute och gick i staden och mötte ett gäng pojkar i tio-tolv års ålder som samtliga verkligen lyfte sina huvuden högt av stolthet och bröstade upp sig och för att kunna visa upp sig med sina AIK-märken. Just sådant gör mig glad. Jag är verkligen lycklig och stolt för att jag med kan få vara med att bidra till en sådan förening.

Vad tycker du om dagens ishockey och dess utveckling och tendenser?
- Modern ishockey karakteriseras med att alla "gränser" har försvunnit och att stänga sig inom kulturella skillnader enbart skapar hinder för utveckling. Som tränare bör man ta till sig så många intryck och influenser som man bara kan. Utifrån detta skall tränaren utvecklas och utbilda sina spelare i så bred förståelse, kunskap och färdigheter som möjligt. Om en puck går in via ett ryskt, svenskt eller amerikanskt spelsätt ger ju inte några extra stilpoäng - det resulterar endast i ett mål. Det som är bra - är det som funkar, det som funkar - ÄR bra!

Till sist skulle jag vilja att du berättar lite om den nystartade ryska professionella juniorligan MHL, Maladioznaja (junior) Hockejna Liga. Som hockeytränare så ligger just juniorhockey mig närmast om hjärtat. Nu har du och Dimitri Efimov blivit ansvariga för projektet med ligan. Kan du berätta om hur den startade, vilka erfarenheter ni har hittills och hur du ser på framtiden?
– Jag misstänkte att du har jobbat med juniorer. "Operation: Sista Steget" som jag kallar det som skall ske i den åldern är extremt viktigt. Som du är väl medveten om så har det tidigare saknats juniorutbildning i Ryssland. Antingen har spelarna i 16 års ålder varit klara för A-lagshockey eller så har det varit "sorry and bye bye". Vi har förlorat så många talanger med det här förhållningssättet.
- Vår uppgift blir nu att skapa en möjlighet och plattform till vidareutbildning för "late bloomers" att fortsätta att utvecklas. Det är Fetisov, Larionov och Medviediev som ligger bakom detta och idén skapades faktiskt samtidigt som idén med KHL. Nu är vi igång och det funkar riktigt bra. Matcherna håller mycket hög nivå, organisationen flyter på och spelarna är nöjda. De flesta lagen har ett A-lag i KHL med några undantag som t.ex. den klassiska klubben Krilia Sovetov (Sovjets Vingar). Just nu är vår största utmaning att trots att vi har mycket hög tränarkompetens i landet saknas det just på juniorsidan. Vi har utbildat tränare till barn, ungdomar och seniorer och vi har väldigt hög nivå på barn-, ungdoms- och seniorverksamheterna. Emellertid finns det en lucka på juniorsidan där vi nu måste komplettera med kompetens utifrån. Jag ser dock väldigt positivt på framtiden med rysk hockey och nu när vi har gjort "Sista Steget" möjligt för så många fler än tidigare kommer vi att fostra än fler talanger.

Tack så jättemycket Vladimir.
– Tack själv Andrej. Nu går vi och tittar på matchen… hockey vinner ikväll.

Text: Andrej Pierow, hockeytränare SHI´(publicerad på Aik Hockey webb)

Andrejs egen blogg hittar du på http://blog.bahnhof.se/wb703248