Linus tog hjälp av Bluechip

Brev från en svensk målvaktsstudent på Lindenwood Univerity i USA

Hej SHI!

Bluechip har varit väldigt bra att ha i ryggen när det kommer till pappersarbete, tillvägagångssätt och annat administrativt. Men det har varit mycket arbete själv också.

Vad gäller vistelsen hittills i USA så stormtrivs jag. Vädret här är helt underbart, över 40 grader varmt nästan varje dag sen jag kom hit. Människorna är helsköna och alla är minst tio gånger mer sociala och öppna än i Sverige...

Hockeyn hittills har varit ok, men iom att vädret är så varmt ute så har isen lite småfuktig och mjuk vilket gör det svårt att lira. Fastnade med fossingen i isen första träningen och drog upp en gammal ljumskskada som ett gäng blonda kiropraktorer fick ta hand om (Det är så det funkar här...)

Campusområdet är riktigt, riktigt stort. Det bor ca 8000 elever på skolans område som består av dormhouses vilket i princip är studentkorridorer samt två housing areas som är hus man bor
3-5 st i. Jag och en annan svensk bor i ett hus vilket är väldigt ovanligt för folk som går första året. Vi måste köpa bil, vilket inte går på mer än 14,000-30,000 svenska för en riktigt fräsch bil med automat, AC och hela kittet.

Det som känns väldigt unikt med att vara här på Lindenwood University som svensk hockeyspelare är att lärarna ger en lite extra utrymme, coacherna älskar en och tjejerna likaså. Våran coach, Derek Schaub, är en väldigt trevlig man som är lätt att kommunicera med och
hittills har han inte utstrålat några större doser amerikansk coach som gapar och skriker fuck this and fuck that BS this and BS that. Näe, han är en sympatisk man.

Det som är mest unikt med USA är att jag kan satsa 100% på full-time studies, dvs att jag pluggar minst 12 s.k. "credit hours" per termin, just nu läser jag 15. Under första året läser alla studenter nästan samma sak, under det andra året okar inriktningen och det fortsätter
hela vägen fram tills man får sin Bachelor's Degree, sin examen.

Hoppas ni har det bra hemma!